När Mamma var i tonåren så var Rita Hayworth hennes idol. Hon hade en massa ”klippböcker” med inklistrade filmstjärnor. Jag tror att det är jag som har dem nu, i någon kartong här någonstans. Som barn älskade jag att titta på de där bilderna. Jag var oerhört fascinerad av kläderna – är kanske än – och tjusigast av alla var Rita i den där blåsan från Gilda.
Jag tittade och tittade och tittade. När jag blev stor så skulle jag se ut så där. Inklusive blåsa och dekolletage. Det var jag övertygad om. På något vis så var det liktydigt med att bli vuxen, att växa i den bilden. Jag har inget minne av att jag någonsin föreställde mig hur brösten där under, inuti blåsan, skulle se ut. Det var liksom dekolletaget fixt och färdigt jag tänkte mig. Åtminstone slog mig aldrig tanken att jag – eftersom min ömma moder inte är någon bystig kvinna – kanske faktiskt aldrig skulle få så mycket att det gick att fylla ut Ritas blåsa.
Det fick jag nu inte. Ibland undrar jag om jag någonsin kommit över det. Jag trivs alldeles utomordentligt med mina bröst, så dana de nu är, men att jag aldrig kommer att se ut som Rita Hayworth i blåsan, det har jag allt lite svårt att smälta.
Put the Blame on Mame, Boys!
:)
Ur Gilda
Kommentarer:
Betty: Äh, med en schysst bh fixar du Gildablåsan som ingenting!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar