Inga tjockisar här!

De flesta bokälskare jag träffar får något religiöst i blicken när de pratar om tjocka böcker.

- Åhh, vad jag ääälskar tjocka böcker!

- Det ska vara tjocka böcker!

- Finns det något bättre än riktigt tjocka böcker?

Det senare retoriskt. Som om det skulle vara otänkbart att någon skulle kunna tycka annat än om tjocka böcker

Inte jag! Jag tycker om korta böcker. 200 plus/minus 40 sidor tycker jag är idealt. Eller varför inte ännu kortare? Nå, en del böcker får för allan del vara långa. Som Ringentrilogin - som gärna kunde vara något år lång, eller så - och Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. De flesta skulle dock må bra av att vara kortare.

Här är fyra små pärlor jag njutit den senaste tiden:

• Vid lärkvatten av Maria Tapaninen

’Vid en grumlig sjö, i en ålderdomlig by i de finska utmarkerna bor de sju systrarna… De lever i symbios med naturen och umgås med döda själar och kvarblivna ryssar i en kollektiv och drömlik värd.’

Där finns ängeln med två mörka födelsemärken på vänstra bröstet. Och en med vida vingar och tunga bröst.

Den blåa systern bär in vinterved. Isblommor växer i kökets fönsterglas.

Frusen dagg på gröna blad och gräs. Ispärlor täcker stigen ner till sjön. Syster vindflöjel springer där: armarna höjda i axelled, handflatorna rör vid nakna björkar och täta granar.

Också den en femkronorsbok från biblioteket.
Och jag älskar det poetiska, det trolska.
134 sidor

• Skugga-Baldur av Sjón

’I april 1868 gick ett mycket stort lastfartyg på grund utanför Reykjanes. Ombord på skeppet finner man en stor last tran, som en skänk från ovan till människorna som lever på den karga isländska kusten. Kalla kårar går längs ryggraden på de män som undersöker det förlista skeppet när de upptäcker att det fortfarande finns liv ombord. De hittar Abba, en ung flicka med Downs syndrom som hållits fången av besättningen…’
128 sidor

• Oscar och den rosa damen av Eric-Emmanuel Schmitt

’Detta är breven som Oscar, tio år, har skrivit till Gud. Det är Mamie Rose, den rosa damen som hälsar på honom på barnsjukhuset, som hittat dem…’
95 sidor

• Monsieur Ibrahim och Koranens blommor av Eric-Emmanuel Schmitt

’Momo, en liten tolvårig judisk pojke blir på 60-talet i Paris vän med den gamle arabiske butiksinnehavaren på Rue Bleue. Men saker och ting är inte vad de förefaller vara, handlaren Monsieur Ibrahim är inte arab, gatan Rue Bleue är inte blå och pojken är kanske inte jude.’
69 sidor



Trevlig Ramadan! Salam! Allah akhbar! - eller vad man nu förväntas säga till sina muslimska bröder och systrar i denna fastans och festens tid.




Kommentarer:
Emm: Tillsammans är man mindre ensam. Den är ju underbar
EvaP: Tack - igen! Jag gillar dina boktips.

Bara jag

Det är bara jag som fattas här.

Äntligen den så hett efterlängtade ensamheten. Jag röjer undan efter Älskade Barn, bäddar, dammsuger, torkar golv, torkar bord, putsar fönster, spolar av krukväxter, lagar mat – grekisk grönsaksgryta med feta (som jag lärde mig av Kikiza i Aten).

Jag tänder ljusen, häller upp en Scapa och sätter på Yoshukazu Mera.
Snart ska jag krypa upp i soffan och läsa haiku.




Kommentarer:
EvaP: Åhhh...så fullständigt ljuvligt. Inbjudande. Omslaget till boken var fantastiskt vackert. Fin bok och fint hem och en stund för dig själv - det är du värd.
AnnA: Mysigt!
CC: Vit soffa med barn i hemmet. Hur lyckas du? :) varm och mysig¨bild.
Bastet: Ha ha! Jag lyckas inte alls! Soffan inhandlades på den tiden jag aldrig i livet skulle ha barn. Den är gammal och dan och ständigt fläckig, men det är ingen idé att byta när vi ska flytta om ett halvår och inte vet vad vi kommer att ha behov av. Och dessutom är det bättre att Älskade Barn sabbar den här som ändå är emlig än en ny fin :)
CC: :)

Fynd

Det är snöns musik
vinterns syrsor som sjunger
under mina steg
Jag fann den på biblioteket, på bordet för utsorterade böcker. 5 kronor gav jag för den. Ett fynd! Eller som en recensent uttryckt det: En juvel!

En bok om haiku och snö. Kan det bli bättre? Jag älskar snö - inklusive det japanska (kinesiska) tecknet för snö. Och jag älskar haiku. (Tanka med, för den delen)

108 sidor av ren skönhet.
Kapitel 52 lyder:

Och de älskade varandra
balanserande på en lina
av snö

Författarnamnet syns inte. Han heter Maxence Fermine.

Sol ute, sol inne

Egentligen gillar jag inte Solidago (gullris).
Fast så här, en masse, ser det rätt soligt och fint ut :)

Till EvaP

En solig solros till allra käraste Eva :)


Och er andra också, förstås!




Kommentarer:
EvaP: Vilken morgon.
Du har gjort min morgon till mjuk och väldigt rar morgon. Sådant sprider sig - till mina kollegor, till mäklaren som ska visa huset i dag, till min kväll och förhoppningsvis alla människor jag möter.

Tack.

En liten grön

Bladlus på solros

I vår herres hage

Åååååh hej! Åååååh hå!

Stretching à la pelikan.



Kommentarer:
AnnA: Tack, den bilden behövde jag :)
Lisen: Underbar bild!

Träd

Jag älskar träd.

Och jag betraktar med bestörtning alla dessa karlar (för det är mest karlar) som köper sig en tomt, kalhugger den, plattar till och sedan anlägger en gräsmatta.
Jag avskyr gräsmattor.

The best time to plant a tree was 20 years ago.
The next best time is right now

Jag sår träd.
Planterar träd.
När jag får en alldeles egen trädgård, en stor, ska jag så ännu fler, plantera en hel lund.

My heart is glad, my heart is high
With sudden ecstasy;
I have given back, before I die,
Some thanks for every lovely tree
That dead men grew for me
(Pablo Neruda)
En lund av scharlakansek, glanskörsbär, bergkörsbär, kurilerkörsbär, hägg och fågelbär, maackia & gulved, pärlrönn, pärlemorrönn och ullungrönn, gulved, ginnalalönn och strimlönn, katsura, kastanj och kopparbjörk, valnöt och magnolia.

Det där äppelträdet som du inte planterade för tio år sedan
för att det skulle ta så lång tid innan det bar frukt
Det står nu dignande av äpplen i någon annans trädgård

Gå ut och plantera ett träd, vettja!



Kommentarer:
morsan:Ska jag göra så snart dotten bestämt vad och var :-)
Bastet: Bra! Du är allt ett redigt fruns du, morsan :)
AnnA: Vet inte vem som sa följande, "Den som planterat ett träd har inte levt förgäves"
Men visst stämmer det.
Jag har planterat många, tyvärr de flesta förgäves, då de som köpte huset efter separationen skövlade tomten..
Sol: fantastisk bild!

Stånd

Ståndare på brunröd daglilja Hemerocallis fulva

Resa

Ängsullens silvertussar
svävar över myren

I tre nätter sover jag
under ett kinesiskt silketäcke



Kommentarer:
EvaP: Vackert. Jag lånar - om jag får - de två första raderna. Jag sparar nämligen på extra bra kombinationer av ord.
Bastet: Vassegod, klart du får, käraste Eva :)

Nevada

Min Nevada-ros är nu i ett andra flor.

Grävling

Förra sommaren när vi kom för att hälsa på käraste Gudmor, så stod denna i hennes fönster. Sötnos!




Kommentarer:
alvis: åh, vilken sötnos!