Okapiskt - till kicko i synnerhet

Okapiens nytårssang

Nu er året atter et skelet
og grene strikker sort i stormen
Bøgens løv er set og læst og ædt
af mosegrisen og regnormen
Vi får sne
Vi får se
Gid næste år blir hedt og magisk
og kærlighed lidt mer okapisk

---

Før mig sammen med en elefant
Jeg ligger gerne med en tiger
Intet er så smukt og vildt og sandt
som ulighedens fantasier
Kom igen
Kom herhen
Gid næste år blir hedt og magisk
og kærlighed lidt mer okapisk


Ur 'Lundbyes Dyrefabler' av Vagn Lundbye



GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!


(Bilden har jag lånat här - där ingen upphovsman är angiven)




Kommentarer:
morsan: Vilken fin bild! Gott nytt på dig också
Olivia: Vilken söting! Gott nytt år!
Betty: Okapi är ett av de allra roligaste djur jag vet!
Emm: Vilket roligt djur, och gott nytt år
Mårr: Åh, en SÅN vill jag vara, och vilken underbar dyrefabel! Gott nytt, fina Bast!
crackgrrl: en sådan vill jag HA!!
kicko: Fiiint! Gott nytt år, kära du! När blir det fikadags?

Put the Blame on Mame, Boys!

När Mamma var i tonåren så var Rita Hayworth hennes idol. Hon hade en massa ”klippböcker” med inklistrade filmstjärnor. Jag tror att det är jag som har dem nu, i någon kartong här någonstans. Som barn älskade jag att titta på de där bilderna. Jag var oerhört fascinerad av kläderna – är kanske än – och tjusigast av alla var Rita i den där blåsan från Gilda.

Jag tittade och tittade och tittade. När jag blev stor så skulle jag se ut så där. Inklusive blåsa och dekolletage. Det var jag övertygad om. På något vis så var det liktydigt med att bli vuxen, att växa i den bilden. Jag har inget minne av att jag någonsin föreställde mig hur brösten där under, inuti blåsan, skulle se ut. Det var liksom dekolletaget fixt och färdigt jag tänkte mig. Åtminstone slog mig aldrig tanken att jag – eftersom min ömma moder inte är någon bystig kvinna – kanske faktiskt aldrig skulle få så mycket att det gick att fylla ut Ritas blåsa.

Det fick jag nu inte. Ibland undrar jag om jag någonsin kommit över det. Jag trivs alldeles utomordentligt med mina bröst, så dana de nu är, men att jag aldrig kommer att se ut som Rita Hayworth i blåsan, det har jag allt lite svårt att smälta.

Put the Blame on Mame, Boys!

:)


Ur Gilda



Kommentarer:
Betty: Äh, med en schysst bh fixar du Gildablåsan som ingenting!

Möss

Jag är barnsligt förtjust i Hose Mouse - liksom i valnötter.

När jag äntligen får lön ska jag skicka efter kort därifrån. Men än så länge får jag nöja mig med ett gratis skrivbordsunderlägg.

God fortsättning!




Kommentarer:
morsan: Valnötter kan jag förstå, och mössen i skalen är jättesöta! Tyvärr är de inte lika söta i verkligheten ...
Olivia: God fortsättning på dig också, Bastet!Jättegulliga möss! :)
Pocks: jooo.. minst lika gulliga i verkligheten. jag tokälskar små möss...!

Gaudeamus!

Vintersolståndet
Hurra! Nu vänder det. Nu får vi solen tillbaka. Jag har lust att göra som Mumintrollet och knyta guldband runt öronen :)

Jag tror att jag ska packa ner Trollvinter i väskan när jag far till Göteborg över jul - trots att vi inte har någon snö. I många år tog jag fram Trollvinter och läste när första snön föll.



Astronomy Picture of the Day




Kommentarer:
Figaro: Å, fin bild! Det är underbart att det vänder!
EvaP: God Jul.
AnnA: Här är en till som längtar efter solen.

Bästa

Allra allra bästa Wislawa Szymborska


Om döden utan överdrift
Han kan inget om vitsar,
om stjärnor, om broar,
om bergsbruk, om lantbruk, om väveri,
om skeppsbyggeri eller kakbakning.

När vi planerar för morgondagen
skjuter han alltid in sista ordet
vid sidan om ämnet.

Han kan inte ens det
som är direkt förknippat med hans fack:
inte gräva graven,
inte snickra kistan,
inte städa efter sig.

Han sysslar med att döda
men gör det nog så fumligt,
utan system och rutin.
Som höll han på att öva sig på var och en av oss.

Visst firar han triumfer,
men så många fiaskon
och missade slag
och försök som måste göras om!

Han orkar inte ibland
ens slå ner en fluga ur luften.
Mot alltför mången larv
förlorar han i krypningstävlan.

Alla dessa rotknölar, fröhus,
fenor, gälar, känselspröt,
praktfjädrar och vinterpälsar
vittnar om att han ligger
efter i tröttsamma jobbet.

Hans ondska förslår inte.
Och inte ens vår hjälp i krig och kupper
har hittills varit nog.

Hjärtana bultar i äggen.
Skeletten i spädbarnen växer.
Frönas trägna slit ger de första två bladen
och ofta även höga träd vid horisonten.

Den som hävdar att han är allsmäktig
är själv ett levande bevis
på att allsmäktig är han inte.

Det liv finns inte
som inte om så för en stund
åtnjuter odödlighet.

Döden kommer alltid med denna stunds försening.

Förgäves rycker han i handtaget
på den osynliga dörren.
Vad man har hunnit med,
det kan han inte ta tillbaka.

ur Utopia



Kommentarer:
Bonita: *tänker* mmm så är det nog
Figaro: Ja, man tänker rätt mycket på döden i dessa dagar.
EvaP: Ska låna på bibblan i morgon. Puss.

Till Fredrike

I fly a starship across the Universe divide
And when I reach the other side
I'll find a place to rest my spirit if I can
Perhaps I may become a highwayman again
Or I may simply be a single drop of rain
But I will remain
And I'll be back again
and again and again and again and again...

'Highwayman'/Cash



Bilden föreställer Andromedagalaxen. Jag har helt ofint lånad den av Robert Gendler och jag fann den ursprungligen på Astronomy Picture of the Day (26/11 -06)




Kommentarer:
Mårr : Åh. Du är så BRA! <3
morsan: Så vackert...

Skört

Så skört är livet
som krackelis




Kommentarer:
morsan: Men oh...kunde du låta bli att slå sönder den?

Jarmans

Natten kommer, gruset upplöses i mörkret. Stjärnorna tänds och kärnkraftverkets stora oceanångare tindrar vid horisonten. Gryningen kan vara ett mirakel, med solen som flyter upp ur havet och långsamt börjar sin färd över trädgården. När den passerar kan den skratta med John Donne, vars dikt fyller husets södervägg, innan den till slut sjunker bakom kyrkan i Lydd.ur Derek Jarmans trädgård

Bild 1
Bild 2
Bild 3
Bild 4


Kanske något att bläddra i på jullovet!? :)




P.S. Datorn där jag laddar upp bilder har kraschat. Därav lånta fjädrar.

Glad-bok

Potensgivarna av Karin Brunk Holmqvist.
Hemmasystrarna Tilda och Elida startar på gamla dar en postorderfirma och säljer potensökande medel.

Väldigt söt!



Änglarna köpte jag för många år sedan på arbetsterapin på ett långvårdsjukhus där jag arbetade. De är förfärdigade av de dementa damerna som bodde där och kostade 5:- stycket :)




Kommentarer:
EvaP: Jag ville bara skriva att jag tycker om dig. Du är bra och - ja, jag är nog lite kär i dig.
"Potensgivarna" läste min mamma i en cirkel (hon läser aldrig annars med studiecirklar av alla slag gillar hon) och hon berättade att de hade skrattat mycket när de läste boken.
Bastet: :) Hjärtegull!
Betty: Potensgivarna är söt. Hon har skrivit en till, den heter ... nä, nu försvann det. Den är också söt men nästan för lik Potensgivarna. Det är nåt med ...baggarna.

Elefunt

Jag skulle köpa en burk till mitt rooibos, tänkte jag, och så hittade jag den här. Så bra med en afrikansk elefant till rooibos!

Sedan insåg jag att det nog ska föreställa en indisk. Med den där utsmyckningen. Men nog ser det ut som en afrikansk, gör det inte?!

Nå ja...




Kommentarer:
meya: afrikanska elefanter har stora öron, indiska små. te-elefanten ser afrikansk ut, tycker jag.
Bastet: Det är BRA att du håller med mig :) Men afrikanska elefanter brukar ju inte smyckas så där. Väl?

Fnatt

Kattfnatt - närmare bestämt :)




Kommentarer:
S: Härlig bild!
saparilla: nice pic you have of the cat
Smulmia: Säkert en fin katt... :-) Själv får jag alltid ont i ögonen av sådana där suddiga bilder eftersom jag har dålig syn och drabbats av näthinneavlossning, så då blir jag alltid hypokondrisk och tror att det är fel på mina ögon igen! (Sen att jag ser texten utan problem det reflekterar jag inte över just den första stunden..;))

Längtan

Den eviga.

Jag längtar efter snö.
Snö är det vackraste jag vet.




Kommentarer:
morsan: Det är bara att komma hit :-)
Den finns här och mera kommer det just nu...
Figaro: Jag längtar efter våren, jag!
Olivia: Jag instämmer med Figaro! Vår - kom snaaaart! ;-)
Snö är jättevackert, men för min del är det fullt tillräckligt att se det på bild. :)
CC: Snö är verkligen vackert, men tyvärr får man nästan aldrig uppleva den här i stockholm.

Älskade

Mina älskade pojkar vandrar iväg i dimman.




Kommentarer:
sasparilla: nice photo
Olivia: Väldigt fin bild! :)
AnnA: Fin!
Emm: fint!
CC: Underbar bild. Kärlek.

Snöpudrad

Den gamla eken
Nakna grenar mot himlen
och snöpudrad mark

Lyckorus

Tänk att man kan bli så rusigt glad över ett bokpaket - trots att två av böckerna är föga upphetsande kurslitteratur.




Kommentarer:
Binglan: alla utom vikingaboken skulle jag gärna ha i hyllan (eller, den hade nog fått plats den också :-))
Kram!

Mera höstfärg

Min guldazalea mot enarna.

På våren blommar den med gula blommor och doftar underbart i hela trädgården. En favvis.

Rosa hjärtan

På söndagen hade katsuran övergått från övervägande gult till mestadels rosa.

Kära lilla katsura med fina hjärteblad!




Kommentarer:
Olivia: Så vacker! :)

Höstglöd

Å vad jag älskar min lilla katsura, Cercidiphyllum japonicum, och min skenkamelia, Stewartia rostrata!

Skenkamelians färger går knappt att beskriva i ord. De förändras hela tiden och varierar från höst till höst. Den är helt enastående, och det grämer mig att jag lär få leva utan när vi flyttar till Dalarna i sommar.

Trängtan

Jag längtar efter
många levande ljus
glaslyktor
och doften av vita liljor



Kommentarer:
Olivia: Åh - kalejdoskop! Vad härliga de är! :))
Bastet: Ja, som juvelerna i Aladdins grotta :)
S: härlig bild :)

Katsura

Några blad på min katsura har fått en helt fantastisk färg. Kan inte påminna mig om att de brukar bli så röda.

Snart är det dags att gå ut och se om det luktar pepparkaka/bulldeg. Katsuror påstås lukta så på hösten. Och någonting luktar de faktiskt. Det har jag själv känt. Dock inte på min egen som är ett litet frösått exemplar. Inte ännu.




Kommentarer:
Mårr: Bättre trädgårdsbok än din fotoblogg får man leta efter, blir ju alldeles lycklig. Katsura is a given i min framtida trädgård, den gör hösten så mycket bättre.

Tusenskönor

Vita Sackville-West skrev så här om 'Darling Daisies' i en trädgårdsspalt:

Tennyson, who was usually extremely accurate about such matters, went very wrong when he claimed for Maud that:

'...her feet have touched the meadows
And left the daisies rosy'

for this is simply not true. Enchanted by this idea, I wasted many youthful summer hours stamping on daisies, in fact I still do, but never a daisy has so far blushed beneath my tread.


Men min rodnar en aning, gör den inte? :)





Kommentarer:
AnnA: En klädsam sådan!

Höstögon

Värmande höstsol
Min buddleja pryder sig
med nya ögon




Kommentarer:
Olivia: Vilken vacker bild! :)  Är det inte så att Buddleja kallas Fjärilsbuske på svenska?
Bastet: Jepp! :)
AnnA: Åh, fjärilar är så vackra.

Inga tjockisar här!

De flesta bokälskare jag träffar får något religiöst i blicken när de pratar om tjocka böcker.

- Åhh, vad jag ääälskar tjocka böcker!

- Det ska vara tjocka böcker!

- Finns det något bättre än riktigt tjocka böcker?

Det senare retoriskt. Som om det skulle vara otänkbart att någon skulle kunna tycka annat än om tjocka böcker

Inte jag! Jag tycker om korta böcker. 200 plus/minus 40 sidor tycker jag är idealt. Eller varför inte ännu kortare? Nå, en del böcker får för allan del vara långa. Som Ringentrilogin - som gärna kunde vara något år lång, eller så - och Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. De flesta skulle dock må bra av att vara kortare.

Här är fyra små pärlor jag njutit den senaste tiden:

• Vid lärkvatten av Maria Tapaninen

’Vid en grumlig sjö, i en ålderdomlig by i de finska utmarkerna bor de sju systrarna… De lever i symbios med naturen och umgås med döda själar och kvarblivna ryssar i en kollektiv och drömlik värd.’

Där finns ängeln med två mörka födelsemärken på vänstra bröstet. Och en med vida vingar och tunga bröst.

Den blåa systern bär in vinterved. Isblommor växer i kökets fönsterglas.

Frusen dagg på gröna blad och gräs. Ispärlor täcker stigen ner till sjön. Syster vindflöjel springer där: armarna höjda i axelled, handflatorna rör vid nakna björkar och täta granar.

Också den en femkronorsbok från biblioteket.
Och jag älskar det poetiska, det trolska.
134 sidor

• Skugga-Baldur av Sjón

’I april 1868 gick ett mycket stort lastfartyg på grund utanför Reykjanes. Ombord på skeppet finner man en stor last tran, som en skänk från ovan till människorna som lever på den karga isländska kusten. Kalla kårar går längs ryggraden på de män som undersöker det förlista skeppet när de upptäcker att det fortfarande finns liv ombord. De hittar Abba, en ung flicka med Downs syndrom som hållits fången av besättningen…’
128 sidor

• Oscar och den rosa damen av Eric-Emmanuel Schmitt

’Detta är breven som Oscar, tio år, har skrivit till Gud. Det är Mamie Rose, den rosa damen som hälsar på honom på barnsjukhuset, som hittat dem…’
95 sidor

• Monsieur Ibrahim och Koranens blommor av Eric-Emmanuel Schmitt

’Momo, en liten tolvårig judisk pojke blir på 60-talet i Paris vän med den gamle arabiske butiksinnehavaren på Rue Bleue. Men saker och ting är inte vad de förefaller vara, handlaren Monsieur Ibrahim är inte arab, gatan Rue Bleue är inte blå och pojken är kanske inte jude.’
69 sidor



Trevlig Ramadan! Salam! Allah akhbar! - eller vad man nu förväntas säga till sina muslimska bröder och systrar i denna fastans och festens tid.




Kommentarer:
Emm: Tillsammans är man mindre ensam. Den är ju underbar
EvaP: Tack - igen! Jag gillar dina boktips.

Bara jag

Det är bara jag som fattas här.

Äntligen den så hett efterlängtade ensamheten. Jag röjer undan efter Älskade Barn, bäddar, dammsuger, torkar golv, torkar bord, putsar fönster, spolar av krukväxter, lagar mat – grekisk grönsaksgryta med feta (som jag lärde mig av Kikiza i Aten).

Jag tänder ljusen, häller upp en Scapa och sätter på Yoshukazu Mera.
Snart ska jag krypa upp i soffan och läsa haiku.




Kommentarer:
EvaP: Åhhh...så fullständigt ljuvligt. Inbjudande. Omslaget till boken var fantastiskt vackert. Fin bok och fint hem och en stund för dig själv - det är du värd.
AnnA: Mysigt!
CC: Vit soffa med barn i hemmet. Hur lyckas du? :) varm och mysig¨bild.
Bastet: Ha ha! Jag lyckas inte alls! Soffan inhandlades på den tiden jag aldrig i livet skulle ha barn. Den är gammal och dan och ständigt fläckig, men det är ingen idé att byta när vi ska flytta om ett halvår och inte vet vad vi kommer att ha behov av. Och dessutom är det bättre att Älskade Barn sabbar den här som ändå är emlig än en ny fin :)
CC: :)

Fynd

Det är snöns musik
vinterns syrsor som sjunger
under mina steg
Jag fann den på biblioteket, på bordet för utsorterade böcker. 5 kronor gav jag för den. Ett fynd! Eller som en recensent uttryckt det: En juvel!

En bok om haiku och snö. Kan det bli bättre? Jag älskar snö - inklusive det japanska (kinesiska) tecknet för snö. Och jag älskar haiku. (Tanka med, för den delen)

108 sidor av ren skönhet.
Kapitel 52 lyder:

Och de älskade varandra
balanserande på en lina
av snö

Författarnamnet syns inte. Han heter Maxence Fermine.

Sol ute, sol inne

Egentligen gillar jag inte Solidago (gullris).
Fast så här, en masse, ser det rätt soligt och fint ut :)

Till EvaP

En solig solros till allra käraste Eva :)


Och er andra också, förstås!




Kommentarer:
EvaP: Vilken morgon.
Du har gjort min morgon till mjuk och väldigt rar morgon. Sådant sprider sig - till mina kollegor, till mäklaren som ska visa huset i dag, till min kväll och förhoppningsvis alla människor jag möter.

Tack.

En liten grön

Bladlus på solros

I vår herres hage

Åååååh hej! Åååååh hå!

Stretching à la pelikan.



Kommentarer:
AnnA: Tack, den bilden behövde jag :)
Lisen: Underbar bild!

Träd

Jag älskar träd.

Och jag betraktar med bestörtning alla dessa karlar (för det är mest karlar) som köper sig en tomt, kalhugger den, plattar till och sedan anlägger en gräsmatta.
Jag avskyr gräsmattor.

The best time to plant a tree was 20 years ago.
The next best time is right now

Jag sår träd.
Planterar träd.
När jag får en alldeles egen trädgård, en stor, ska jag så ännu fler, plantera en hel lund.

My heart is glad, my heart is high
With sudden ecstasy;
I have given back, before I die,
Some thanks for every lovely tree
That dead men grew for me
(Pablo Neruda)
En lund av scharlakansek, glanskörsbär, bergkörsbär, kurilerkörsbär, hägg och fågelbär, maackia & gulved, pärlrönn, pärlemorrönn och ullungrönn, gulved, ginnalalönn och strimlönn, katsura, kastanj och kopparbjörk, valnöt och magnolia.

Det där äppelträdet som du inte planterade för tio år sedan
för att det skulle ta så lång tid innan det bar frukt
Det står nu dignande av äpplen i någon annans trädgård

Gå ut och plantera ett träd, vettja!



Kommentarer:
morsan:Ska jag göra så snart dotten bestämt vad och var :-)
Bastet: Bra! Du är allt ett redigt fruns du, morsan :)
AnnA: Vet inte vem som sa följande, "Den som planterat ett träd har inte levt förgäves"
Men visst stämmer det.
Jag har planterat många, tyvärr de flesta förgäves, då de som köpte huset efter separationen skövlade tomten..
Sol: fantastisk bild!

Stånd

Ståndare på brunröd daglilja Hemerocallis fulva

Resa

Ängsullens silvertussar
svävar över myren

I tre nätter sover jag
under ett kinesiskt silketäcke



Kommentarer:
EvaP: Vackert. Jag lånar - om jag får - de två första raderna. Jag sparar nämligen på extra bra kombinationer av ord.
Bastet: Vassegod, klart du får, käraste Eva :)

Nevada

Min Nevada-ros är nu i ett andra flor.

Grävling

Förra sommaren när vi kom för att hälsa på käraste Gudmor, så stod denna i hennes fönster. Sötnos!




Kommentarer:
alvis: åh, vilken sötnos!

Ännu en

Ännu en blomma från Palmhuset, Trädgårdsföreningen, Göteborg, som jag inte minns namnet på. Rätt snygg, tycker jag som är svag för sådana där spretiga ståndare :)

Besvärjelse

Som någon slags besvärjelse.
Eftersom jag så gärna vill ha en bäbis till.

Men tror att jag är för gammal.



Bild: Sulamith Wülfing - som jag i ärlighetens namn faktiskt är rätt svag för :)




Kommentarer:
Heidi: Lukka til :)
Bastet: Tack kära du! :)
Figaro: Vilken vacker bild! Min mamma fick barn vid 45 och det gick så bra så.

I som här inträden

Terminstart.

Agia Aikaterini, den heliga Katarina av Egypten, kvinnliga studenters beskyddare. Må hon ta mig igenom denna helvetesutbildning med någonting av det som en gång var Jag i behåll.



Kommentarer:
AnnA: Alldeles säkert gör hon det, amen.

Flög sin kos

Den allra vackraste omplaceringskatten, som jag hoppades skulle bli min, den som precis blivit placerad i ett annat hem när jag ringde, men där det verkade som det inte skulle funka, den som ägarinnan så gärna ville ge mig, den blir inte min.

Han verkade för bra för att vara sann, Felix, och han blev inte sann heller.

Det går bra i det nya hemmet, och det är bra för Felix, men jag... Jag sörjer.



Kommentarer:
Ape: Cooool bild.
Olivia: Ja, det var en häftig bild! Får mig att tänka på konstnären Escher.

Rooibos och Mma Ramotswe

Jag dricker rooibos och dricker rooibos och... Hela våren och sommaren dricker jag rooibos. Sedan läser jag äntligen Damernas detektivbyrå. Och dricker ännu mer rooibos.

Den är så söt, så charmig, så underbar. Jag tittar i kartboken. Jag sörjer mina två par örhängen från Botswana, gjorda av strutsägg, som fallit i golvet och gått i kras. När boken är slut sörjer jag över att jag måste vänta flera dagar innan jag kommer åt att köpa Giraffens tårar. Jag ringer Pappa, som har lånat ut Damernas detektivbyrå till mig, men han har bara den, inte Giraffens tårar. Jag tröstar mig med lite rooibos.

I Farsta köper jag äntligen Giraffens tårar. På tåget ner till Skåne läser jag, när Älskade Barn äntligen somnat. Läser och läser. Framför mig sitter en pojke och målar. Sebror och giraffer. Till slut skriver han på ett papper: L'Afrique. Det känns som om det är meningen. På något vis meningen.

När jag kommer hem från Skåne upptäcker jag att jag glömt kvar mitt rooibos.

På biblioteket är följande delar utlånade. Som tur är hittar jag Vackra flickors lott i storpocket. Jag är lite för fattig (eller snål, välj själv) för att köpa ett inbundet ex. Men fjärde delen finns inte som pocket, så det får bli på engelska: The Kalahari Typing School for Men. Och så köper jag nytt rooibos när jag passerar Söderhallarna.

En halv dag ligger jag i sängen och läser ut Vackra flickors lott. Och dricker rooibos.

Det är min näst sista lediga dag. "Lediga" dag. På måndag börjar helvetet igen. Jag ska trösta mig med The Kalahari Typing School for Men.

Och lite rooibos.



Kommentarer:
Noralovisa: Är det något starkt beroendeframkallande medel i rooibos? ;)
Hypo-Doris: Jag vill bara flytta till Afrika när jag läser dom...
Bastet: Noralovisa: Ja, man kan sannerligen undra, ha ha. Jag har funderat på att slå i PubMed men aldrig kommit så långt :)
Doris: Ingen placering där möjlig? Tänk vad slank och tjusig du skulle känna dig på cocktailpartyna bredvid alla Mma Ramotswes ;)
AnnicaB: Känner igen mig. Hinkade rooibos och läste i våras :)

Krut

Jag dricker Gunpowder Green och kan nästan känna smaken av Kawabatas böcker.
Jag älskar Kawabata.



Kommentarer:
EvaP: Jag har noterat, går till bibblan i morgon. Tack för tipsen.

Strawberry Mist

Saintpaula 'Strawberry Mist'

Guld i min hand

Svarta pärlor.

Svarta opaler.


Eller nyskördade pionfrön.



Kommentarer:
Olivia: Vackert! Bara att peta ned dem i jord i vår då?
Bastet: Olivia: Bättre i höst tror jag. Eller direkt. Jag tror iofs inte att de behöver någon köldknäpp för att gro, men man spar tid :)
Ape: Är det frön?? Jag trodde det var blåbär eller svartvinbär. hahahaha.
Hwil(j)a: Å, är det sant, att det bara är att peta ner? Jag älskar pioner!
Bastet: Hwilja: Jepp, bara peta ner. Man kan fila lite på skalet, om man vill, men jag är inte så säker på att det går fortare. De flesta pioner tar dock lite tid på sig och gror första året endast med en underjordisk del. Man ska alltså spara krukan ett par, tre år innan man ger upp. Det här är emellertid rosenpioner och de lär gå att få i blom redan andra året - vilket jag inte lyckades med. Säg till om du vill ha frön.
Linsfia: Vilken jättefin bild! Trodde också att det var blåbär :)

Skyfall

På Mors Jämna Dag öppnade sig himlen när vi stod på balkongen med höjda champagneglas.

Strand

Jag vandrade längs stranden en eftermiddag. Jag fotade och plockade skatter till Älskade Barn (som inte ville följa med utan stannade hemma med Mormor): en krabbklo, några kammusselskal, ryggskölden från en liten krabba och en från en större, blåmusselskal med havstulpaner, blåmusselskal så slipade att de helt och hållet skimrade i pärlemorrosa, en bit blåstång, flinta, några snäckor och några vackra stenar.

Sedan badade jag. Drog av mig den tjocka tröjan, t-shirt och shorts och beredde mig på att halvt frysa ihjäl. Åtminstone när jag steg upp. Upp i den iskalla blåsten. Utan handduk.

Det gjorde jag inte. Trots att jag stod där drypande våt och trots att vinden inte mojnat det minsta, så frös jag inte. Jag gick hem i bara t-shirt, med den tjocka tröjan knuten om höfterna. En t-shirt vätt av våt bikini, våt hud och vått hår.



Kommentarer:
Emm: Låter otroligt härligt

Min tur

Jag kan bli våldsamt avundsjuk på Eva för det liv hon lever. Att få vara ensam. Att få läsa. Få fota. Få gå och skrota ensam. Få städa ifred. Få göra fint…

Idag är det min tur.

Jag gör i ordning kardemummakaffe och rågbrödsmackor med leverpastej och gurka och så kryper jag upp i sängen, drar en filt över benen och läser ut Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Nästintill ofattbar lyx. Att få ligga några timmar i sängen och läsa. Alldeles ensam. Ro.

Jag älskar bilden på omslaget. Av Gueorgui Pinkhassov. Jag kände inte till honom innan.

Och jag älskar boken. Älskade.
Det känns lite tomt nu.



Kommentarer:
Linsfia: Nu har jag köpt samma bok! Ska bli spännande att läsa.
Eva: Alltså...jag blir lite mallig när du skriver så där. Tack, Rara Du.
Boken är superbra även om den förlorar formen lite på slutet, den blir liksom så lik alla andra.
Bastet : Linsfia: Åh, jag är avundsjuk på dig som har det framför dig. Njut!
Eva: Tycker du? Lik alla andra? Jag har nog inte läst så många kärleksromaner, kanske därför. Om man nu ska reducera denna till 'kärleksroman'. Kanske är det svårt att få till ett lyckligt slut som inte blir lite platt. :)
Bastet: LITE platt, skulle jag säga. Antingen slutar det olyckligt, och så tjuter man ögonen ur sig. Eller så slutar det lyckligt, och då blir det lätt amerikanskt.

Grusat

Jag packade sommarkläder, kjolar och klänningar, shorts och bikini. Och simpuffarna till Älskade Barn. Vi skulle bada i havet. Vandra längs stranden och plocka vackra stenar, musselskal och snäckor. Titta på tången och räkorna, och på de uppspolade skalen och klorna efter de små krabborna...

Men Viken ville annat. Det var kallt och det blåste och regnade, regnade och blåste.

Gullegris

Älskade Barn hade förstås inget sinne för de rariteter hans mamma vurmade för på Kolmården. Barn vill komma nära. Således var det roligare med gigantiska affischer av djur än en noshörning på hundra meters avstånd, i samma färg som marken.

Och vad slår väl en liten gris?! I synnerhet om man får klappa och sedan får äran att bli nerstänkt när de ruskar på sig.


Kommentarer:
AnnA: Ja, men de är ju söta :)

Vidare...

Inte lyckades vi få syn på Enzo. Men gibbonapor botar ju det mesta. Gosemullegull!

Tyger! Tyger! burning bright

Tyger! Tyger! burning bright,
In the forests of the night,
What immortal hand or eye
Could frame thy fearful symmetry?
(William Blake)

Kanske var tigern det häftigaste på Kolmården. Magnifikt djur. Vackra rörelser. Och ungarna var förstås ljuvliga.

Eller kapybarorna. Dem föll jag handlöst för. Och marorna. Och tapiren.

Myskoxen var mindre än jag väntat. Söta fötter! Det syntes faktiskt att de var anpassade att gå på snö med.

Präriehundarna var också mindre än jag väntat.

Nymåne med pärlemorglans

Tänk, jag är barnsligt förtjust i sagoväsen, inte minst sjöjungfrur. Därtill blev jag barnsligt förtjust i Diana Abu-Jabers Nymåne. (Fast varför inte Månskära?).


Sjöjungfrun satte sig till rätta i grottmynningen och Camille slog sig ner på en klipphylla. Utsträckt från stjärt till krona på klippan suckade Alif igen och sa: Försök föreställa dig sjöjungfruns ensamhet. När vi slår upp ögonen för första gången är det bara havets sköte. Vi föds utan privilegiet att ha föräldrar och en barndom, våra ögon ser bara vågornas gröna slingor, och vi har bara sargassotång att klä oss i. Själva språket fattas oss, ända tills blåvalarna förbarmar sig över oss och lär oss att sjunga och narvalarna lär oss brodera.


Nu är det här med sjöjungfrun inte huvudhandligen i boken, utan en parallell berättelse som upptar en mindre del. Icke desto mindre kan man ju unna sig att njuta, när man nu finner en sådan sällsam liten pärla mitt i det, även i övrigt, sällsamma pärlbandet.


Du undrar om gammelfaster Camille verkligen pratade med en fisk? Fullt möjligt. Hon var en sådan person. Var det alla fiskars moder? Tja, kanhända var det bara en fisk som såg ovanligt förnäm ut. Kanhända var det bara ensamhetens taskspeleri, sedan Camille hade blivit fången som tjänare i en engelsmans kyliga hus i öknen. Kanhända fanns det ingen illvillig förförerska och sjöjungfru, men kanhända fanns det verkligen en halsstarrig, tvingande vilja att fara till platser där man inte hör hemma. Knepet med att lyssna till en sådan här berättelse, habibti, är att inte haka upp sig på detaljerna, utan att låta alltings själ träda fram. Att lära sig låta allt ha sin gång.


Och nog är den här lilla episoden alldeles, alldeles ljuvlig?!


En gång när han gick genom staden hittade han två barncyklar på sophögen bakom ett av de stora hotellen. Bortslängda. Kanske hade en diplomat köpt dem åt sina barn medan de bodde där och iddes sedan inte frakta med sig dem när de åkte hem. Hur som helst: Abu-Najmeh, som aldrig hade sett eller hört talas om en cykel i hela sitt liv, tog sig en titt på tingestarna och begrep principen bakom dem direkt. Han gav den ena till mig och den andra till min kamrat Sami och sprang bredvid cyklarna tills vi kunde cykla själva. Sextiosex år gammal, med svärdet dinglande i bältet, geväret på ryggen, flaxande huvudduk och ett cykelhandtag i vardera handen.



Bild: John William Waterhouse
Bok: 'Nymåne' av Diana Abu-Jaber