Jag har skickat mitt älskade barn - i sällskap med fadern - att plocka liljekonvaljer till mig på Mors dag. Det låter lite självgott, absurt va? Men jag minns, när jag var barn, hur jobbigt det var att aldrig kunna ge något vettigt till Mamma, fast jag så gärna ville, bara för att jag inte hade några pengar och för att allt "vettigt" kostar pengar. Och alltid när jag frågade Mamma vad hon ville ha på sin födelsedag/på morsdag/i julklapp, så svarade hon:
Snälla barn!
Och jag förstår Mamma. För på något vis är ju det vad man först och främst önskar sig. Men en önskan mer totalt orimlig att uppfylla för ett litet barn får man väl leta efter. (Därmed inte sagt att barn skulle vara elaka).
Om mitt älskade lilla barn kommer med liljekonvaljer till mig på Mors dag, så kommer jag att bli uppriktigt glad. Han får anstränga sig lite, men det kostar inga pengar.
Bild: Violtulpaner i min trädgård.
Kommentarer:
Fredrike: Violtulpaner! Så vackra! Och bara namnet..!
snälla barn!: Tack för dagens skratt :)
Heidi: Eg lurar på kvifor nordmenn feirar morsdag i februar medan resten av verda gjer det i mai?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar