Knopp av rosenpion (Paeonia veitchii).
Jag sådde rosenpioner. Frön från vita och var. Woodwardii. Jag har en av varje kvar, de andra som kom upp har jag givit bort. Antagligen har någon dött på vägen, jag minns inte riktigt.
Förra våren blommade den "vita", för första gången, med en enda blaskrosa blomma. I år har den flera knoppar. Det ser inte ut som de ska bli blaskrosa, men vi får väl se. I knopp är den ljuvlig, tycker jag.
Den andra, var. Woodwardii, har starkare rosa och hårdare knutna knoppar. Första gången i år.
Jag är vansinnigt nyfiken på vad som ska bli av dem, men det händer föga dag från dag. I denna permafrost (ja, nästan permafrost i alla fall) står knopparna och tjurar, lika oföränderliga som rosen på en tårta.
...varför skulle annars våren tveka?
I vintras sådde jag fler rosenpioner. Jag fick frön från en underbar planta som i sin tur stammar från frön från en planta i Kew Gardens. Inte kan man väl få för många rosenpioner? Kan man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar