Min tur

Jag kan bli våldsamt avundsjuk på Eva för det liv hon lever. Att få vara ensam. Att få läsa. Få fota. Få gå och skrota ensam. Få städa ifred. Få göra fint…

Idag är det min tur.

Jag gör i ordning kardemummakaffe och rågbrödsmackor med leverpastej och gurka och så kryper jag upp i sängen, drar en filt över benen och läser ut Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam. Nästintill ofattbar lyx. Att få ligga några timmar i sängen och läsa. Alldeles ensam. Ro.

Jag älskar bilden på omslaget. Av Gueorgui Pinkhassov. Jag kände inte till honom innan.

Och jag älskar boken. Älskade.
Det känns lite tomt nu.



Kommentarer:
Linsfia: Nu har jag köpt samma bok! Ska bli spännande att läsa.
Eva: Alltså...jag blir lite mallig när du skriver så där. Tack, Rara Du.
Boken är superbra även om den förlorar formen lite på slutet, den blir liksom så lik alla andra.
Bastet : Linsfia: Åh, jag är avundsjuk på dig som har det framför dig. Njut!
Eva: Tycker du? Lik alla andra? Jag har nog inte läst så många kärleksromaner, kanske därför. Om man nu ska reducera denna till 'kärleksroman'. Kanske är det svårt att få till ett lyckligt slut som inte blir lite platt. :)
Bastet: LITE platt, skulle jag säga. Antingen slutar det olyckligt, och så tjuter man ögonen ur sig. Eller så slutar det lyckligt, och då blir det lätt amerikanskt.